Namn: Leif Segerstam
Yrke: chefsdirigent på Helsingforsfilharmonin, hovkapellmästare på Operan i Stockholm, kompositör, professor i orkesterdirigering vid Sibelius-Akademin
Aktuell: förbereder premiären på Tristan och Isolde på Operan den 13 mars
Familj: från äktenskapet med Hannele Angervo barnen Pia, 36, och Jan, 30 och barnbarnen Elsa, 1, Ada, 6 och Walter, 4; och med hustrun Minnaleena barnen Violaelina, 7, Selimoskar, 6 och Iirisilona, 5
Bostad: lägenhet i Helsingfors, hus i Antskog i Finland
Motto: to question or not to question - that is to be (att ifrågasätta eller inte ifrågasätta, det är att vara)
Leif Segerstam är en stor man. Kroppshyddan är rejält tilltagen, det yviga, vita skägget och det bullrande skrattet för tankarna åt jultomtehållet och hans produktivitet är enorm - över 100 symfonier (av vilka han komponerade 17 bara förra året), 30 stråkkvartetter och dessutom mängder av vokala verk och solokonserter.
Absolut gehör föddes han med, och noter lärde han sig skriva samtidigt som han lärde sig bokstäverna vid fem års ålder. Efter studentexamen blev det studier i violin och dirigering på Sibelius-Akademin, för vidare färd med fartyget Queen Elizabeth II till New York som Asla-Fulbrightstipendiat. Än i dag minns många av hans nuvarande kollegor hur han skrapade han ihop en orkester genom att muta skolkamraterna på Juilliard School of Music med tre gratisluncher i kafeterian på studenthemmet, för att på Sibelius födelsedag framföra en Sibeliuskonsert med finsk dirigent.
Hans karriär som dirigent är lång och gedigen: han har varit kapellmästare och chefdirigent på ett pärlband av operor och symfoniorkestrar runt om i Europa, och har gästdirigerat på bland annat Metropolitan, La Scala, Teatro Colón och Covent Garden. Bland hans många inspelningar finns samtliga verk av Mahler, och han är inne på andra varvet med Sibeliussymfonierna: första gången med Danmarks radioorkester, och nu med Helsingforsfilharmonin. För sina många uruppföranden av nordiska verk fick han 1999 Nordiska rådets musikpris.
Men det är som kompositör han har slagit världsrekord. Hans 104:e symfoni heter Ah, finalmente!… och anspelar på det faktum att Haydn, den förre världsrekordhållaren, komponerade just 104 symfonier.
- Flera gånger har sekreteraren skickat in det till Guinness Rekordbok, men det kommer alltid samma svar: ”Grattis till er stora bedrift, men det tävlas ju inte vanligen i er genre”, skrockar han förtjust på klingande finlandssvenska.
Det är också som kompositör hans egensinne slagit ut i full blom med innovationen fri-pulsativitet, där han plockat bort taktstrecket och givit musikerna viss frihet att spela när de vill inom ett givet intervall. Den uppfinningen kom redan i början av 1970-talet, och han tror själv att han påverkades av det omgivande samhället.
- Det var ju lite släkt med företagsdemokratin, att alla skulle få vara med. Det var lite i luften det där. Och det var ju också lite av det där med flextid, man kunde börja lite senare eller lite tidigare beroende på hur det lät i omgivningen just då. Man fick stämpla när man var motiverad, man behövde inte jobba nio till fem…
Han jämför det med den situation som råder vid ett vattenhål där både kaninen och lejonet klarar av att gå och dricka - på olika tider.
1994 kom nästa stora innovation: han började skriva verk som var avsedda att framföras av stora orkestrar utan dirigent. Han menar att det lockar fram en latent kreativitet hos musikerna.
- Det är direktdistribution utan mellanhänder. Konsumenten får njuta av 100 människors musikspektakel med samma intensitetsnivå som om det skulle vara kammarmusik.
Han betonar att det inte handlar om improvisation.
- Allt är exakt noterat. Det är tonalmusik, det finns melodi, det finns klang, det finns harmonik, men den är så mångfasetterad i sin timing, att om man skulle dirigera den då borde jag vara en bläckfisk med 18 armar!
Han avslöjar en tydlig läggning åt det filosofiska hållet.
- Om man frågar Segerstam: vad är musik? Då svarar jag: musik är inte det som klingar, utan musik är varför det som klingar klingar som det klingar när det klingar!
MARIA WÅNGERSJÖ